Cogito ergo sum

Inte ofta det händer, eller rättare sagt det har inte hänt en gång sedan vi båda började jobba i Ch-berg. Men i dag slog vi till och hade en lunchdejt, jag och min älskade Jocke. Det var mysigt att få ses sådär mitt i arbetspasset och inte bara några timmar på kvällen. Spontant, hans initiativ Det livade upp min dag, minst sagt. TACK älskling!!

Nu väntar en tågresa hem, promenad med hundarna, en knäckemacka, valla skidor och sedan ut med Elin i spåren på Sävsjön. Gôtt! Sista passet innan helgen och det ”stora” loppet

Se upp, för här kommer vi; ”FECCA – Going for gold”. Eller hur var det, tjejer??!!

Ciao!

Det är inte alltid lätt att hänga med i livets skiftningar, det går upp och det går ner. Man tror att man vet vart man har sig själv, sina känslor och tankar, men så plötsligt svänger det och man hinner inte med alls. Alla val som man ställs inför, vad är bra och vad är sämre. Ingen som kan svara, bara att vänta och se.

Men tänk på allt som går en förbi, om man inte fångar det när det kommer emot en. Man måste verkligen uttrycka i ord vad man vill ha och inte, hur ska någon annan nånsin veta annars.

Rastlös, men orkar inte, vill inte bli för hoppfull, inte ha för höga förväntningar, vill ju inte bli besviken. Å va svårt! Kan ingen tala om vad man ska göra, eller nej, det skulle bli fel. Hur skulle någon annan kunna reda ut det nystan som finns i huvudet om man inte själv kan göra det…bra fråga.