Cogito ergo sum

Vi trodde verkligen inte att vi skulle klara det. På söndag eftermiddag när vi la ner för dagen och S åkte hem till Karlstad, trodde vi verkligen inte att vi skulle hinna klart. Men med nya krafter och lite jävlar anamma tog vi tag i det igen på måndag. Det var en underbar känsla på måndag kväll när vi upptäckte att vi faktiskt hade fixat det! Men hjälp vad det tog på krafterna. Och vi kom undan utan några slagsmål eller gräl. Lite höjda röster vid några tillfällen, men det är sånt man får räkna med. I går kl. 08.00 lämnade vi alltså in den. Nu finns det inget mer att göra än att vänta tills på fredag när vi får veta om det kommer till opponering eller inte. det hoppas jag verkligen, vill helt klart bli klar med detta nu. Inte behöva vänta till mars…

Och min älskling hade igår kväll  thaimat och mousserande med sig hem för att fira detta ögonblick. Är han inte underbar, så säg! Skön avslutning, det måste jag säga.

Jag och min andra älskling, Knaus, har precis kommit in från en skön promenad i det friska vädret. Det var en efterlängtad tur, han har ju inte varit hemma på ett tag och sen har det varit så kallt att han inte velat vara ute så mycket. Men nu blev det av! Och fler kommer det att bli, eftersom jag har några dagar ledigt  innan slutspurten i skolan drar igång.

Nästa projekt hemma är att försöka fånga in alla dammråttor som springer omkring i huset. Man skulle väl kunna säga att allt sådant blivit lite eftersatt under uppsatsskrivandet och allt annat. Granen, eller det som är kvar av den, ska plundras på pynt och slängas ut också. Sedan måste jag ta tag i jobbsökandet också…ett måste helt enkelt, bara att inse att nu är verkligheten här, ingen återvändå.

Min tredje älskling, Pölsa, ska till veterinären i morgon. Det blir den dagens stora uppdrag. Ett tråkigt sådant, men nödvändigt. Men det roliga efter det är, att hon får komma hem igen! hela flocken samlad på ett ställe, det var ett tag sen vill jag lova. Skönt!!

På återseende

Ciao